att ringa störningsjouren gjorde att jag känner mig fullbordad som hyresgäst. I treårochniomånader har jag bott här, ofta har lägenheten skakat på konstiga tider av en lägenhet snett under mig. Jag har lagt kudden över huvudet och varit lite bitter och somnat om. Men nu, stackars granne på samma våningsplan som hade skaffat kattvakt som inte var en särskilt bra kattvakt, så fick jag nog och ringde. Hade inte Maria varit här hade jag aldrig vågat ringa. Men det var drama och ett fint skådespel som utspelade sig i titthålet vid 01tiden. En full man som försökte förklara hur han inte alls hade hög musik på eller stampade så att trapphuset skakade, han gillade bara sån här sorts musik. Och stackars katten stod och skrek förtvivlat i trapphuset, hen ville nog bara hem och sova i en skön säng utan öl och cigaretter. Som ett litet barn med alkilförälder stod hen där och bara väntade på tystnaden och lite rofylld sömn. Igår städade han frenetiskt och jag undrar om han lyckades få bort röklukten som har grott in i hela trapphuset tom. Stackars familj som trodde katten skulle få en bra vecka.

Nu är jag redo att flytta från hyresrätt i förorten till bostadsrätt i lite fiiinare område. På onsdag smäller det. Imorrn ska allt packas klart. Sen ska jag tydligen bo där. Det är märkligt. Det jag INTE kommer att sakna är att vänta en kvart på den enda tunnelbanan nattetid, för nu kan jag ta vilken som helst. Eller bara ta hojen. Gillart redan!!

Nu lite longboard och bad